Finnordens historia

Finnfesten går av stapeln i mars varje år, genom åren har staplarna blivit många. Lunds Nation vilar på en flera hundra år gammal tradition som dateras till den 9 december 1967 då det första ordenskapitlet hölls i domkyrkans krypta. Närvarande var Knut Borglin, Rolf Lindroth, Lars-Åke Nilsson och Christer Smith. Dessa urfinnar startade Ordinis Finorum. Finnorden leds av storjätten som efter Knut Borglin blev Lunds Nations inspektor Nils Dahlgren.

Jätten Finn och St. Lars gör sig påminda runt om i Lund. Fastän Finn är sagans ”bad guy” är han bevarad i gott minne. Sparbanken Finn, Finnin, Café Finn, Finnfesten. St. Lars har gett namn åt ett mentalsjukhus. I korta drag går historien ut på att St. Lars (Som egentligen inte var helgon när han levde) ville bygga en kyrka men mäktade inte med det hela på egen hand, han fick syn på jätten Finn (de presenterades aldrig ordentligt) som efter ett visst köpslående gick med på att hjälpa Lars med att bygga hans kyrka. Vissa avtalsvillkor sattes dock upp, om Finn byggde kyrkan så ville han i utbyte, elak som han var, ha Lasses ögon om han inte kunde gissa Finns namn. Lars gick med på detta, anledningen är oklar men vi förutsätter att han hade en god saga på känn. Finn satte igång med frenesi och ursinne med att bygga kyrkan, Lars övervakade och kom säkert med onödiga råd och tips. Tiden led, och det gjorde Lars också. Snart var kyrkan färdig. Lasse började bli nervös å sina ögon vägnar, men sagan slutar lyckligt. Gerda och Sölve gör entré! Gerda var Finns dotter och Sölve var Finns son. Lars gick mest av slump förbi och fick höra en godnattramsa som lästes upp till Gerda. I den ramsan avslöjade hon Finns namn. Lasse gick till kyrkobygget med sådan steg som endast en munk som just har räddat sina ögon kan ta. När Finn hade lagt sista stenen på kyrkan och just börjat välja bland sina ögongrävardon sa Lars med en överlägsen ton ”snyggt jobbat Finn!”. Finn blev naturligtvis rasande och bestämde sig för att riva kyrkan, vilket han inte klarade av eftersom han blev förvandlad till sten så fort han rörde vid en pelare. Därför kan han nu ses i mycket mindre form i domkyrkans krypta. Vi på Lunds Nation har gjort det till vår sak att hjälpa Finn.

Finnorden är ett utslag av tidens anda, eller en antites. De radikala strömningarna var påfallande och Finnorden behövdes. Finnorden har liksom alla ordnar med självrespekt en stadga, första paragrafen stipulerar:

§1 Finnordens ändamål är att, i sin mån, utveckla och förädla de naturliga instinkter som förefinns att med alla medel jämna Lunds Domkyrka med marken.”

Detta är en vilja att snygga till stadsbilden så att Lunds Nation innehar den högsta byggnaden i Lunds Stad och på sikt i världen. Med de nya ombyggnadsplanerna är vi på rätt väg.

Man fyller på med fler stadganden, där det bland annat är förbjudet att översätta stadgan till sataniskt versmått (1989), ett förbud mot att acceptera utnämningen ”årets svensk” (Ludmila, Hans Holmér, Refaat El Sayed) och att storjätten kvarstår i ämbetet så länge han har sitt förtroende.

Medlemmar i Finnorden är alla ni som går på festen, har ni gått en gång blir ni anmodade eller i bästa fall inbjudna varje år. Varmt välkomna!